Schjerva hakar på trenden med fake news

Kapitel 17

20170319_033225

Peter Schjerva går ut hårt i nättidningen bland sina sektanhängare. Nu är han på korståg  genom att oroa alla om att domedagen för mc-klubbar närmar sig. Tyvärr, eller tack och lov, har han fel. Hans ”fakta” är felaktiga, eller så skapar han sin egen sanning. FEL FEL FEL (klicka gärna)

20170319_023115

Jag skrev ett helt annat inlägg igår, men en trovärdig källa informerade mig omedelbart om att Scherjva går ut med falska och inkorrekta detaljer. Jag fick redigera, skriva nytt, göra rätt. Förbuden gäller bara västar med tillhörande märken för klubbarna som avses. Ej supportartiklar och tatueringar.  

20170319_023504

Bilden nedan är extra tragikomisk eftersom mc-västarna redan är prydda med allsköns diverse symboler. En mc-medlems hela identitet sitter i tygmärkena. Att sedan ha mage att hävda samma utsatthet som den judarna tvingades in i, visar bara på okunskapen som existerar i de här parallella utanförskapen. Det är lätt att rycka på axlarna åt det här, men det är mer komplicerat än så, speciellt när gängen lever efter egna lagar och regler. Med tanke på tonårsgängen som härjar i förorterna måste skärpningar ske på alla plan. Tonåringarna som överlever sina krig kommer organisera sig, eller värvas in i det redan etablerade.

20170318_175022

Inom svensk ”biker-kultur” haglar omedelbart jämförelsen mellan judar mot nazister – (stackars) bikers mot svensk polis. Vi får inte glömma att media i deras ögon är uppköpt av polisen, allt för att svenska invånare ska lära sig vilka demoner Hells Angels-medlemmar är. Hitler måste vara vid liv, kriminella mc-gäng har ju gudbevars blivit lika utsatta som judarna var under andra världskriget. 

20170318_175102

Personligen blir jag lite stolt över att mitt arbete för att få igång en debatt om justeringar i föreningsrätten, och därmed förhindra en okontrollerad utbredning av mc-gäng/organiserad brottslighet. Min envisa övertygelse i den här frågan skapar stor oro i mc-leden. Jag vet inte om någon därute lyssnar, eller om en sådan justering nånsin kan bli politiskt aktuell, men om mc-gängen vill tro det, inte mig emot.

20170318_174734

Jag ska passa på berätta att min föreläsning för blivande socionomer och poliser på Södertörn gick bra. Jag delade med mig av mina livserfarenheter och svarade ingående på frågor i specifika ämnen. Det var riktigt roligt, och är något jag gärna gör igen. Efter att jag i december utsattes för sabotage och försök till en attack bad jag polisen om hjälp, men fick höra att jag får skylla mig själv som bloggar. Trots det väljer jag att fortsätta. Jag tror att hela 81-sfären (SBM) anser att jag är besvärlig. Det förekommer en viss hotbild, men den sker utan öppet uttalade hot. Istället är det påminnelser via nätet och längs mina promenadstråk.  
Fast i ärlighetens namn är det himla kul att skriva om det här. Kanske inte alltid smart, men ändå roligt. 

//LiseLotte Divelli

Korthuset börjar falla

Kapitel 16

20170129_021843

(bild: skärmdump från inlägg på Payback)

Jag börjar göra skillnad i världen, och jag känner mig väldigt stolt. Expert = jag tackar och bockar. Någon (Peter Schjerva) är rädd och arg, inmålad i ett hörn. Han skriver inte ut mitt namn, han vet att jag kan min sak.  

  • Jag tillåts att offentligt…. 

Kvinnosynen talar för sig själv. Ja, jag tillåts för att vi har yttrandefrihet, något han själv gapar om. Jag vet att jag är kvinna, och att det är svårt att hantera en sån som jag, men jag har ändå rätt att yttra mig.

  • ett nazistinspirerat propagandakrig…

Vore det inte så tragiskt skulle jag skratta högt. Jag förstår inte ens meningen. Allt jag vill är att föreningsrätten justeras så att inte kriminella organisationer kan utnyttja systemet och kosta samhället enorma summor pengar. 

Det är klart att jag vill ha fler läsare. Mitt jobb är att skriva böcker och att sprida information om en fruktansvärd värld som få vågar prata om, samt har insyn i.  

Om du är medlem eller anhörig i mc-världen och vill ha ut din historia om hot och/eller tvång går det bra att mejla mig, eller pm:a via Facebook. Endast seriösa personer. 

//LiseLotte Divelli

 

”Våld mot kvinnor och barn”

Kapitel 15

article-2678150-1f5581ec00000578-576_634x187

Nu tänkte jag beta av termen som buset använder sig av när polisen är för effektiva. Många män inom mc-världen, nazismen och Sons of Odin skanderar om våldet mot kvinnor och barn. Vi ska skyddas mot än det ena och än det andra. Många av dem som på eget bevåg ska skydda oss mot nån slags fiende är själva dömda för våld mot kvinnor. 

En av fördelarna med att skriva om mc-världen är att personer som inte vågar prata öppet om våld, hot och tvång hör av sig till mig. För ett tag sen fick jag reda på att en man inom 81-sfären har misshandlat sin sjuka, sängliggande mamma i åratal. Ingen har vågat ingripa. Den mannen är stolt medlem i Payback – fackföreningen som skanderar att polisen ska satsa på, och förebygga, våld mot kvinnor och barn.  
Nu vet vi ju alla att den frasen används för att fokus ska flyttas bort från buset själva, inte att de verkligen bryr sig om att våldet sker.

När jag själv drabbades var jag så manipulerad att jag inte riktigt förstod vad det var som hände. Och jag är ändå en skapligt intelligent person. Än idag försöker jag bena ut om jag verkligen blev misshandlad eller inte, trots att jag vet att så skedde. Den gången bröt jag mot alla gangsterregler som finns och bad polisen om hjälp, men blev avvisad från polisstationen. När jag ringde kvinnojouren frågade de om jag hade fått blåmärken, vilket jag inte hade. Jag hade ”bara” en bula i huvudet efter att ha kastats ner i sängkarmen. Det var den första gången jag fick stryk, men inte den sista. Jag tvingades till sex varje dag, annars blev det bråk. Motståndet nöttes ner och till slut var det bara att ställa upp. Kvinnojouren blev ingen hjälp.
Grejen är att jag vet vad jag pratar om. Jag har varit utsatt och tvingats stänga av normala reaktioner för att överleva. Jag hade ingenstans att ta vägen, och jag kunde inte flytta. Jag kom inte undan. Strukturen i vårt destruktiva förhållande blev ett kaos av trygghet. Jag visste vad jag hade, vem jag hade, och hur vi fungerade ihop. Vi blev en egen ö-liknande nation utan insyn. Han gjorde så att jag inte behövde bära hela världen ensam, han – gangstern – gjorde det åt mig. Han formade om hela min personlighet, och jag håller fortfarande på att försöka sätta ihop delar jag trodde mig ha förlorat.

Det är en av anledningarna till att det är så svårt att nå tjejer och kvinnor i de här destruktiva världarna. Det är alltid enklare att låta någon annan bestämma, speciellt när ens självständiga personlighet har skrapats bort till ett ingenting.  

Jag kommer med glädje dra mitt strå till stacken. Jag har blivit tillfrågad att, tillsammans med Fryshuset och Cides, föreläsa på Södertörns högskola för blivande poliser och socionomer. Vi ska berätta om tjejer i gängkriminalitet. Det är ett slutet event, och för min egen säkerhet skriver jag inte ut datum och tid här.  
Jag återkopplar efteråt; om det blev pannkaka, eller om jag lyckades förmedla några av mina erfarenheter.

//LiseLotte Divelli

Föreningsrätt för alla?

20161226_222003

(Privat bild)

Kapitel 14

För några veckor sedan var jag på ett mycket trevligt möte med olika föreningar inför Täby Kulturfestival i april. Vi satt i Tibble kyrka och diskuterade olika upplägg. Jag iakttog de närvarande; ryggraden i svenskt föreningsliv. En av föreningarna bestod av äldre damer som syr lapptäcken. En annan vill med stolthet kunna spela sina blåsinstrument för besökarna på festivalen. Det var konstnärer, vikingaskepp-entusiaster, författare och musiker i en allsköns härlig blandning. 

Olika föreningar – olika intressen – olika festivaler. 

Jag drog givetvis paralleller till mc-gängen som gömmer sig bakom föreningsrätten. Oförtröttligt hävdar Peter Schjerva att ALLA mc-klubbar, även de enprocentiga, är jämställda med övriga svenska föreningar. Han slår sig tomt för bröstet och faller innan startskottet har smällt. Han vill att Sverige ska tro på att deras accepterade kvot av kriminella medlemmar är att jämföra med antalet kriminella i vanliga föreningar. Ja, jag vet, det är skrämmande och skrattretande på samma gång. Problemet är att han och hans anhängare verkligen tror på sina inbillade fakta.

Mitt självpåtagna jobb är att belysa en värld som kostar samhället enorma summor. Schjervas arbete är att normalisera ett utanförskap som lever på utpressning, smuggling, trafficking, droger och vapen. Det spelar ingen roll hur mycket han påstår att Hells Angels och deras underklubbar är hederliga män som grillar korv och meckar hoj, inte när de själva målar in sig i sina hörn. Han vill få det att låta som att skattebetalning är en ynnest, och ingen skyldighet. En klapp på huvudet: ”Duktig kille, du betalar skatt.”

Tack och lov är det inte så många som han vill tro som vet vad en biker är, annat än att de skrämmer och hotar, bland annat på vanliga bilvägar. Jag har sett det med egna ögon.

 20161226_210031

Visst går det att lagstifta för hårdare vapenregler, men för att komma åt den organiserade gängbrottsligheten måste det gapande såret skäras rent inifrån och ut. Den grundlagsskyddade föreningsrätten utnyttjas av organiserad brottslighet, vilket bör tas upp på agendan. Hur det ska gå till vet jag inte, jag är varken politiker eller jurist, men frågan måste börja diskuteras på allvar. 

//LiseLotte Divelli   

Riktat sabotage

Kapitel 13

Nu har det börjat! Jag har lyckats reta upp någon eller några tillräckligt för att drabbas. I jämförelse med andra attentat i samhället är kanske sönderskurna däck inte så allvarligt, men det här var riktat mot mig. Jag vet inte om det är en varning, ett hot eller ett straff. I vilket fall så väljer jag att inte bli rädd. Nya tidningsartiklar är på gång. Böcker skrivs. Bloggen växer. 

I flera dagar hade jag en föraning om att något var på gång. I onsdags förmiddag gick jag ut med hundarna för att åka till skogen och såg att tre däck på lånebilen var sönderskurna. Givetvis ringde jag in en anmälan, och därefter ringde jag till bilägaren. På onsdagskvällen skrev en granne till mig att hon blivit hotfullt bemött i den mörka lillskogen bakom huset. Killen hade stått knäpptyst i regnet, och gått efter henne utan att säga något. Han hade ingen hund, den största anledningen till att överhuvudtaget befinna sig där. Samma kväll var det någon som skar sönder fjärde däcket på min lånebil. Det som jag anser är allvarligt är att gärningsmannen kom tillbaka en andra gång, men jag vet inte om killen i skogen är samma person. 

Det finns några alternativ: 

  • att gärningsmannen är killen som hotade en vän till mig, en ung tjej. Han spred grava lögner om henne i samband med att hon skulle vittna i tingsrätten. Jag körde gladeligen dit henne när hon var för rädd för att ta tåget. 
  • att gärningsmannen tillhör gänget som säljer knark i lillskogen, och som jag har medverkat till att mota bort. De är smarta nog att se vilken bil jag har kört, men korkade nog att inte kolla ägaruppgifterna innan däcken skars sönder. 
  • De jag har bloggat om i tidigare kapitel, men jag tror inte att de sänker sig till att skära sönder däck.  

Om jag inte har haft med polisen att göra innan sabotaget, så har jag det nu. Anmälan kommer läggas ner, men den är i alla fall registrerad. 

Knarkhandeln i skogen har skett öppet, både utanför min balkong och i skydd av den igenväxta skogen. Många av Åkersbergas tonåringar har sprungit här och handlat, även vuxna människor som låtsas sitta vid förrådet bara för att. Det är nästan roligt att sitta och titta. En av gärningsmännen är en minderårig person som alla tonåringar känner till, och som alla är rädda för. Han bär kniv och har huggit ner minst en person. Jag har personligen inte ringt polisen när handeln sker, de hinner ändå inte fram i tid för att ta killarna på bar gärning, men jag har fotograferat. Jag har felanmält skogen till kommunen, vilket kanske låter konstigt, men för att få den röjd och utgallrad måste det göras så. Andra boende ringer polisen. Områdets barn vågar inte gå upp till lekparken längre. Klipporna används som uteplats för att röka cannabis, eller vad det nu är de använder. Stenar och träd är taggade (klottrade) med gängets id. Likt kackerlackor har de invaderat området. De tror att ingen ser, eller att de är så pass farliga att ingen vågar agera, men de bor inte ens här och är inte så himla osynliga. Kommunen är fullt medvetna om problemet med drogförsäljning längs hela Bergavägen. 

5937800_69

Om priset blir några däck, så må det vara hänt. 

 

 

Kontaktannons

Kapitel 12

För två år sedan skrev jag en satirisk kontaktannons för att beskriva kraven som ställs på kvinnor inom mc-världen, och troligtvis inom många andra grupperingar. Jag trodde att jag hade raderat den, men igår hittade jag den i gamla laptopen. För två år sedan publicerade jag den via en annan bloggare, under pseudonym. 

De här människorna använder begreppet traditionella värderingar. De ser gärna på sig själv som krigande vikingar, vilket gör det extra roligt. Kvinnor på vikingatiden var mer jämlika än vi är idag, något de har missat. Jag har skrivit lite om det här i tidigare kapitel. 

stock-vector-cartoon-funny-character-viking-vector-illustration-364462511

Dominant kärleksfull man med traditionella familjevärderingar söker kvinna med stora bröst.

Om mig:

Efter dåliga erfarenheter med en missbrukande mamma till mina barn söker jag kärleken igen. Är du nyfiken på det jag har att erbjuda; tveka inte, mejla ett svar.
(Jag har gått livets hårda skola och har fått hjälp med stavningen.)
Jag arbetar som frilansande konsult i en tätt sammansatt firma. Hos oss kommer alltid heder och lojalitet först. Vi är en förening och delar demokratisk upp vinsterna i en strikt hierarki. Allt kontant. När pengarna flyter in blir livet roligare att leva. Vi jobbar främst med säkerhetsuppdrag. Frågar du om vad vi gör får du inga svar, men det gör inget, du lär dig snabbt att inte fråga.
Mina tider är oregelbundna, men jag förväntar mig att du finns hemma när jag behöver dig. Just nu har jag ingenstans att bo, men tillsammans med dig vill jag slå ner nya rötter, det spelar ingen roll var. Allt jag behöver är att du har en bostad utan tjafs om hyran.
Jag är en givmild person. Ibland hittar jag nya vitvaror och elprylar längs vägen. Du kommer alltid ha nytt och fint hemma.
Jag är hel och ren och trivs bäst i firmans kläder, även om det alltid hänger en kostym nånstans i garderoben.

Jag söker:

En ung, långhårig kvinna med stora bröst, gärna smal, vältränad och fräsch. Du ska lägga tid på ditt yttre och alltid vara sexig för mig. Du måste alltid vara villig, när jag vill, var vi än är. Med dina tre möjligheter bör du alltid kunna tillfredsställa mig.
Alltid redo, som scouterna säger.
Du får inte vara svartsjuk; jobb och firma kommer alltid i första hand. Onsdagskvällar viks åt vårt obligatoriska personalmöte.
Tatueringar är inget hinder, tvärtom, jag har själv några stycken. Många av dem sitter på halsen och i ansiktet, men de är snygga.
En av kollegorna gaddar billigt, det är bara att säga till om du vill ha.
Du måste ha ett heltidsjobb för att kunna ge mig och min tillvaro stadga. Du sköter ekonomin hemma med räkningar och mat. Mina traditionella familjevärderingar handlar om att du sköter hemmet och att jag tar hand om resten. I den frågan vill jag varken kompromissa eller tjafsa. Jag tycker inte om bråk hemma, så blir det bråk beror det på dig, inte mig.
Du får gärna gå hemifrån, någon annanstans än till jobbet, men för din egen säkerhet måste jag veta vart du går, vilken tid du är hemma och vilken resväg du tar. Du får aldrig stänga av mobilen och måste alltid vara tillgänglig.
Du kommer aldrig någonsin behöva vara rädd längre. Händer det något, vad som helst, säg till. Jag och mina kollegor löser problemet.
Regler att följa:
Du får aldrig mer ringa polisen.
Du får aldrig mer prata med polisen.
Du får inte ha någon som helst positiv åsikt om polisen eller anse att de fyller bra funktioner i samhället.
Du får inte ha någon polis i släkten.
Vi kommer kolla upp allt du säger och märker om du ljuger.
Polisen är ständigt ute efter att trakassera firman, jag tror att de är avundsjuka på vår säkerhetspolicy. Jag är alltid oskyldig och har inget att dölja. Jag betalar till och med bilskatt.
Polisen står överallt, du kommer snart lära dig att se dem.
ACAB!
Okända ansikten kan vara civila poliser. Nya bekantskaper utanför hemmet som bemöter dig trevligt kan vara civila poliser. Firman är för framgångsrik för att polisen ska kunna låta bli att hitta på lögner om oss, och de gör allt i sin makt för att missbruka sin förtryckarverksamhet mot oss oskyldiga knegare.
De andra fruarna välkomnar gärna en ny tjej i gemenskapen. Du måste bara lära dig att tänka på vad du säger, hur du pratar och vem du pratar med. Skvaller är inget vi sysslar med inom firman, men allt du hör från de andra fruarna får du aldrig föra vidare.
Livet med mig och mina kollegor kommer bli din nya familj. Din gamla familj blir ditt förflutna. Du kan aldrig berätta något om mig för dem, trots att jag bor hos dig.
Du får gärna ha egna barn.
Du ska vara flexibel, kunna packa snabbt och följa med på resor med kort varsel. Att sköta om ditt arbete blir ditt ansvar. Nästan varje helg är det fest någonstans i Sverige. Jag kan lova dig nya vänner med en oerhört stark gemenskap. 

Du får inte vara nykterist, även om det är bra om du kör mig till och från festerna.
Jag älskar en tjej med intelligens och egna åsikter. Snart kommer vi två att bli en, och så även våra åsikter.

Med stora förhoppningar om att träffa den rätta.
Vilda Vikingen.

Att vara kriminell handlar om att göra sitt jobb bättre än polisen…sen är det kört.

Kapitel 11

Nu är det länge sen jag skrev här. Jag ska tipsa om en nypublicerad artikel där jag berättar om saker jag aldrig pratar om, verklighetens Gåsmamman.

Det kommer troligtvis inte skrivas så mycket mer i den här bloggen, annat än om jag drabbas av brott. Jag är fortfarande inte utsatt för direkta hot. Det har förekommit ett par incidenter, men inget är tillräckligt allvarligt att göra något åt.

Jag kommer fortsätta belysa de delar av den kriminella världen jag känner till. Alltför många är rädda och lever under hot. Alltför få vill, eller kan, slå på lyset. Det enda rådet jag kan ge, är att ALDRIG låta någon med kopplingar till mc-världen, eller andra gäng, få ekonomisk makt över ditt liv. Det kan handla om en skuld på småkronor, kanske en snabb och enkel väg till extrapengar. Ett vanligt sätt är att köra en bil från A till B. Vad som gömmer sig i bilen; nivån på straffskalan vid ett gripande, är baserat på hur mycket du får betalt. Mitt ex brukade svetsa in droger i bilar som kördes ut ur landet. Många gånger visste inte föraren om att han körde en knarktransport, bara att en bil skulle fraktas till ny ägare mot betalning.

Ett annat sätt är även att föra över pengar på konton, vilket öppnar upp för återbetalning av en ”skuld”. Att köpa saker i den utsattas namn är också en vanlig väg för kriminella att få grepp om någons ekonomi. Personligen har jag avaktiverat mitt privata Swish-konto, och därmed gjort det omöjligt för insättning.  

Nu kommer representanter för de stackars utsatta mc-killarna gapa om orättvisa anklagelser från mitt håll. Ja, det finns givetvis andra kriminella gäng, men strukturen toppstyrs från de rödvita, hur mycket de än försöker hävda motsatsen.

För tillfället skriver jag två böcker; fortsättningen på Skärvor – arbetsnamn Patriark, och ett projekt i samarbete med en polis – arbetsnamn Två sidor av en sanning. Utgivningsdatum är ej fastställt, de måste ju skrivas färdigt först. Min saga Kung Solros ska finansieras, i övrigt är den redo för tryck. 

20161121_164813

Om vi inte hörs innan (hoppas inte) får jag önska alla en trevlig jul och ett gott nytt år. Försök att göra minst en god gärning varje dag, om det så bara är att le mot personen du möter på trottoaren. 

//LiseLotte Divelli